Kamerabevakning på arbetsplatsen

Även om många anställda kan vara tillfreds med att kamerabevakning införs på arbetsplatsen av säkerhets- eller andra skäl, måste lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas för att undvika missbruk av oväntade eller andra skäl, såsom i marknadsföringssyfte eller för att bevaka anställdas prestationer.

I Danmark, Sverige och Norge utgör kamerabevakning en kontrollåtgärd i relation till de anställda. Utöver att beakta tillämpliga dataskyddsregler måste företag därför även först och främst se till att nationella regler och begränsningar iakttas innan övervakning införs på arbetsplatsen. Skyldigheterna inkluderar, men är inte begränsade till, att se till att de anställda blir informerade om åtgärden i förväg, att åtgärden inte kränker de anställdas integritet, och kan även inkludera förhandlingsskyldighet.

Därutöver gäller begränsningar enligt de olika regelverken i de nordiska länderna i fråga om hur länge inspelat bildmaterial får lagras. Bildmaterial bör under alla omständigheter inte lagras längre än nödvändigt, vilket i Danmark normalt innebär maximalt 72 timmar. I Sverige är huvudregeln tre dagar, medan bildmaterial i Norge normalt inte bör lagras längre än en vecka. När kamerabevakningen sker i brottsbekämpande syfte bör lagringsperioden uppgå till högst 30 dagar i Danmark och Norge. I Sverige finns det ingen specifik lagringsperiod, utan lagringen får endast ske så länge det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet i det enskilda fallet. Företag i alla tre länderna måste vara uppmärksamma på att särskilda lagar reglerar användningen av kamerabevakning, vilka innehåller en skyldighet att sätta upp varningsskyltar.

Kamerabevakning måste alltid vara informerad och öppen

Enligt Europeiska Dataskyddsstyrelsen måste företag alltid noga överväga de grundläggande principerna för personuppgiftsbehandling innan de inför kamerabevakning. Dessa principer inkluderar exempelvis att företag måste se till att behandlingen alltid är korrekt, präglad av öppenhet och laglig, men även begränsad till det specifika ändamålet och vad som är nödvändigt för att uppnå detta ändamål.

Som en del av sin granskning av det multinationella klädföretagets kamerabevakning av hundratals anställda ställde svenska Integritetsskyddsmyndigheten därför ett antal frågor för att fastställa:

• När sker kamerabevakningen och varför?
• Sker kamerabevakningen i realtid och vilka lagringstider tillämpas
• Vad är ändamålet med kamerabevakningen och fanns det andra alternativ?
• Vilken är den rättsliga grunden och vilken information har de anställda fått?

För att se till att företagen ger anställda nödvändig information på ett lättförståeligt sätt rekommenderas att ge informationen i två lager; första lagret består av varningsskylten och andra lagret består av de obligatoriska uppgifter som ges på annat sätt.

IUNO menar

Anställda förväntar sig normalt inte att bevakas på sin arbetsplats, och användningen av kamerabevakning är utan tvivel ett betydande ingrepp i deras rättigheter. I det nämnda beslutet från den tyska dataskyddsmyndigheten underströks att företaget hade spelat in ingripande uppgifter om de anställdas privatliv, inklusive deras semester, sjukfrånvaro, familjeproblem och religion.

IUNO rekommenderar att företag noga överväger alla omständigheter som ingår i en nuvarande eller framtida användning av kamerabevakning, både i ljuset av tillämpliga dataskyddsregler och eventuella begränsningar enligt nationell arbetsrätt. För att minska den administrativa bördan och risken för att agera i strid med reglerna bör företag implementera effektiva system och rutiner för att säkra fokus på de många rättigheter och skyldigheter som aktualiseras.