Nej till avsked, men ja till avräkning

En butikssäljare i en mataffär blev avskedad. Anledningarna bakom avskedandet var att hon varit oförskämd mot kunder, rökt i sin uniform och börjat stänga butiken tidigt. Företaget hade dock inte tillräckliga bevis.

Domstolen tyckte därför inte att det fanns skäl för avskedandet, och företaget behövde betala ersättning till den anställde. Eftersom hon börjat på ett nytt jobb efter avskedandet, var frågan i domstolen om den inkomsten skulle avräknas från ersättningen som företaget skulle betala.

Ingen dubbel lön

Det finns inga regler om huruvida avräkning ska göras eller inte från en anställds löneanspråk vid ett ogiltigt avskedande. Därför var det här fallet baserat på principen att endast faktisk skada ska ersättas, och företaget hade rätt till avräkning.

Det var avgörande att kravet inte hade den typiska karaktären av lön. Domstolen karaktäriserade lön som kompensation för utfört arbete eller för att man står till företagets förfogande. Eftersom den anställde inte stod till företagets förfogande kunde inte kompensationen ses som lön. Dessutom skulle det inte vara rimligt för företaget att behöva betala full lön för timmar som den anställde har fått lön för från en annan anställning.

IUNO menar

Detta fall bekräftar att företag har rätt att avräkna när ett avskedande förklaras ogiltigt. Även om detta kan ses som självklart, skapar fallet klarhet till frågan om avräkning, eftersom det inte finns några regler eller vägledande beslut. Dessutom visar Arbetsdomstolen återigen att företag har en tung bevisbörda om de avskedar en anställd.

IUNO rekommenderar att företag är eftertänksamma om de överväger ett avskedande. Eftersom företaget måste bevisa att allvarliga överträdelser förekommit, är det också viktigt att alla händelser är ordentligt dokumenterade. Ett ogiltigt avskedande kan vara kostsamt. Det kan därför vara fördelaktigt för företag att komma ihåg att avräkning är möjligt. Det kan vara av särskild vikt att komma ihåg när man förhandlar en överenskommelse.

[Arbetsdomstolens dom av den 18 januari 2023 i mål nr A 178/21]