Hål i tandläkarens konkurrensklausul

En tandläkare arbetade på en tandvårdsklinik i södra Sverige i sju år och omfattades av en konkurrensklausul. Klausulen förbjöd honom att etablera en egen klinik eller att arbeta för en konkurrerande privat klinik i närheten av företaget under ett år efter uppsägningen. Klausulen hindrade honom inte från att arbeta på en offentlig tandläkarklinik.

Om den anställde bröt mot konkurrensklausulen skulle han behöva betala 300.000 kronor, vilket skulle motsvara den uppskattade kundförlusten. En vecka efter uppsägningen öppnade han en egen klinik cirka 250 meter från sin gamla arbetsplats.

Ingen ersättning, ingen klausul?

Domstolen beslutade att konkurrensklausulen inte kunde verkställas, trots att den anställde öppnade sin klinik nära företaget. Det berodde på att klausulen var oskälig på grund av konkurrensklausulens varaktighet i kombination med att den anställda inte fick någon form av kompensation.

Det var legitimt för företaget att ha en konkurrensklausul för att skydda verksamheten. Domstolen drog dock slutsatsen att det vore etiskt fel om den anställde, som medicinsk yrkesutövare, inte kunde ta med sig sina kunder när han lämnade företaget. Det fanns heller inget som tydde på att den anställde hade fått sina kunder på grund av något annat än sin yrkeskunskap och sina personliga egenskaper.

IUNO menar

Även om en konkurrensklausul bara begränsar en anställd något under en kortare tidsperiod är ersättningen i de flesta fall en avgörande faktor för att bedöma om den är rättvis. Denna tröskel ökar när klausulen begränsar arbetstagarens försörjning avsevärt. Om klausulen är oskälig kan den ogiltigförklaras i domstol.

För att säkerställa att en klausul är giltig rekommenderar IUNO att företagen ser alla komponenter i konkurrensklausulerna i ljuset av den specifika arbetstagaren. Företagen bör särskilt vara medvetna om att konkurrensklausuler som åläggs anställda inom vissa yrken, t.ex. läkare och tandläkare eller till och med frisörer eller advokater, kan betraktas som oetiska och leda till ogiltighet.

[Blekinge Tingsrätt mål T-1748-21 från den 25 Oktober 2022]