EU domstolen: Arbetsgivare måste ha ett system för att registrera sina anställdas arbetstider

Målet rörde ett fackförbund i Spanien. Facket hävdade att en bank enligt spansk rätt var skyldig att upprätta ett system för att kunna se över samt registrera en anställds faktiska arbetstid. Det nuvarande system som banken använde sig av kunde endast registrera heldagar av frånvaro; som exempelvis helgdagar eller frånvaro på grund av sjukdom. Talan väcktes därför vid en spansk domstol som konstaterade att banken inte hade ett system som gjorde det möjligt att på ett effektivt sätt hålla reda på en anställds arbetstimmar. Vidare konstaterades även av domstolen att banken hade ignorerat ett påbud från den spanska arbetsinspektionen att införa ett sådant system.

Domstolen fann dock även att det för en arbetsgivare enligt spansk rättspraxis, endast finns krav att introducera ett system för att registrera en anställds övertidsarbete. Domstolen var därför tvivelaktig kring huruvida situationen i Spanien var i strid med unionsrätten. Detta mot bakgrund av att arbetsgivare I Spanien inte haft en skyldighet att ha ett eget system av registrering av en anställds faktiska dagliga arbetstid. Enligt domstolen, innebar detta att arbetstagarna inte på ett korrekt sätt kunnat visa huruvida deras arbetstid överskred de gränser för dygns-och veckovila som gäller under Unionsrätten.

Det föll därför på EU domstolen att avgöra huruvida spansk rätt, såsom den tolkats av de spanska domstolarna, krävde att arbetsgivarna skulle inrätta ett system för registrering av all arbetstid för all personal inom deras organisationer.

Ett system för att registrera arbetstid är nödvändigt för att effektivt kunna skydda anställda

EU domstolen fastslog att en anställds arbetstid i första hand styrs av arbetstidsdirektivet och av Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa juridiska dokument fastställer regler gällande dygns-och veckovila samt fastställer maximigränser kring längsta tillåtna veckoarbetstiden. Domstolen konstaterade att medlemsstaterna är skyldiga att de vidta åtgärder som krävs för att effektivt skydda de anställdas rättigheter, men att EU lagstiftningen inte föreskriver några specifika eller konkreta krav på exakt hur dessa rättigheter ska säkerställas i praktiken.

Domstolen fann, att realistiskt är det omöjligt att på ett objektivt och tillförlitligt sätt fastställa en anställds faktiska arbetstid och övertidsarbete i avsaknad av ett system som kan beräkna och registrera den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare. Enligt domstolen är det således orimligt svårt eller praktiskt omöjligt för en arbetstagare att hävda sina rättigheter när det gäller begränsningarna i arbetstiden i enlighet med unionsrätten.

Mot bakgrund av detta, fann domstolen att medlemsstaterna är skyldiga att se till att arbetsgivare inrättar objektiva, tillförlitliga och tillgängliga system som kan användas för att beräkna den dagliga arbetstiden för varje enskild anställd. Enligt domstolen kan ett sådant system användas för att säkerställa att arbetstagare har ett effektivt sätt att skydda sina rättigheter och samtidigt göra det lättare för de anställda att ha dokumentation vid det fall deras rättigheter skulle kränkas.

I det aktuella målet, hävdade den spanska regeringen att ett krav på arbetsgivare att införa ett sådant system för registrering och spårning av en anställds dagliga arbetstid, skulle medföra enorma kostnader för arbetsgivare. Domstolen konstaterade dock att behovet att skydda arbetstagares säkerhet och hälsa vägde tyngre än sådana ekonomiska överväganden.

Domstolen fastslog därför att det är i strid med unionsrätten om medlemsstaterna inte ålägger arbetsgivare att inrätta ett system för att registrera den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare. Domstolen konstaterade även att det är upp till varje enskild medlemsstat att fastställa de exakta regler som bör gälla för detta system av registrering av arbetstid, däribland huruvida det ska finnas specialregler som gäller för vissa sektorer eller företag av viss storlek.

IUNOs ståndpunkt

Avgörandet är mycket långtgående mot bakgrund av att det fastställs att alla medlemsstater ska kräva att arbetsgivare registrerar den faktiska dagliga arbetstiden för sina anställda. Detta kommer att innebära en avsevärd ekonomisk samt administrativ börda för företagen.

För närvarande är det oklart exakt hur svensk lag kommer att ändras mot bakgrund av domen, men det är troligt att en ändring av arbetsmiljölagen kommer att föreslås inom en snar framtid.

IUNO rekommenderar därför att företag redan nu börjar att förbereda sig inför att behöva registrera den dagliga arbetstiden för alla anställda. Vi kommer att noga följa genomförandet av detta beslut och kommer att rapportera när det skett någon ny utveckling.

[EU-Domstolens dom af 14. maj 2019 i sag C-55/18]