Flygbolag är inte skyldiga att återbetala extraavgifter som tas ut av resebolag

Tre vänner hade via en resebyrå online bokat en resa från Billund till Antalya från den 28 april till 7 maj 2020. Flygningen ställdes emellertid in på grund av COVID-19. Flygbolaget och passagerarna var eniga i att det var pandemin som var orsaken till den inställda flygningen. Passagerarna var därmed i enlighet med artikel 8.1 av förordning 261/2004 berättigade en återbetalning motsvarande de outnyttjade flygbiljetterna.

Parterna var däremot inte eniga om vad som skulle ske med de extraavgifter som resebyrån tagit ut motsvarande knappt 96 euro eller drygt 1000 SEK. Denna avgift hade resebyrån krävt av passagerarna i samband med att biljetterna köptes. Till följd av denna meningsskiljaktighet, togs saken upp i rätten.

Biljettens fulla inköpspris

Passagerarna lade vikt vid att det i artikel 8 st. 1 (a) av förordning 261/2004 framgår att en återbetalning ska ske motsvarande ”biljettens fulla inköpspris”.

Förordningen innehåller inte någon definition av vad som menas med ”det fulla inköpspriset”. Passagerarna hänvisade därför till EU-målet C-601/17 Harms V Vueling. I det här fallet slog EU domstolen fast att hela biljettpriset är skillnaden mellan det belopp som passageraren har betalat till resebyrån och det belopp som flygbolaget mottagit. Domstolen påpekade också att eventuella extraavgifter som resebyrån tar ut också ingår i ”det fulla inköpspriset”. Dock gäller det bara under förutsättning att flygbolaget har haft vetskap om extraavgiften i fråga. Mot denna bakgrund ansåg passagerarna att det inte rådde något tvivel om att flygbolaget var skyldig att återbetala den omtvistade extraavgiften. De poängterade särskilt att de som konsumenter inte har kännedom om flygbolagets arbetsrutiner samt eventuella samarbetspartner. Passagerarna påpekade vidare att flygbolaget hade bevisbördan för att flygbolaget inte kände till avgiften i fråga.

Ett avtal skapar enbart rättigheter och skyldigheter för de som är en part i avtalet

Flygbolaget ansåg å sin sida att det mest uppenbara skulle vara att resebyrån eller biljettförmedlaren genomför återbetalningen – inklusive eventuella avgifter. Detta eftersom flygbolaget inte har möjlighet att veta vilka avtal som har ingåtts mellan resebyrån och passagerarna. Det faktum att en resebyrå väljer att sälja vidare en resetjänst med flygbolaget innebär inte att flygbolaget blir part i avtalet. Flygbolaget är enbart skyldig att transportera passageraren till den destination som anges på biljetten.

Det ansåg även rätten i Kolding som slog fast att flygbolaget inte var skyldig att återbetala extraavgiften i detta fall. Domstolen grundade sitt beslut på att någon bevisning om att flygbolaget var medveten om förekomsten av en återförsäljningsavgift, dess belopp eller vad den täckte, inte fanns.

IUNO menar

Med hänsyn till vad som framkommit i detta mål, kan det konstateras att det som utgångspunkt inte ska vara en ekonomisk börda för flygbolag, att resebyråer och liknande biljettförmedlare tar ut en extraavgift vid försäljning. Det bör dock poängteras att denna utgångspunkt enbart gäller för det fall flygbolaget inte har haft någon vetskap om avgiften. Till följd härav rekommenderar IUNO att flygbolag inte bör medge krav på ersättning om extrautgifter som tagits ut av resebolaget på egen hand.

[Rätten i Koldings dom av den 24 januari 2022 i mål BS-47822/2022-KOL]